nu sitter jag å väntar på att få träffa studievägledarn igen, hoppet är fortfarande att bli klok. Men man börjar samtidigt bli lite luttrad. Lita aldrig på någon annan, de vill bara åt dina piratskatter...
Shit jag börjar förlora fotfästet, polcirkeln är för nära. Men hjärtat mår väl ändå fint...
Det blev inte riktigt sagt det jag tänkte... Får bli en annan dag.
lev som frid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar